18e söndagen efter Trefaldighet, Mark 10:17-27. Predikan vid högmässa med konfirmandinskrivning i Billdals kyrka, 25 september 2016.
Vad ska man göra för att få evigt liv? Jag vet inte om det händer att du funderar över sådana frågor. Vad handlar livet om? Är livet en kamp här och nu, [Bild Tävling] en slags tävling där det gäller att lyckas bäst? Eller är livet [Bild Lotteri] ett lotteri där vissa dragit en vinstlott och andra en nitlott? Eller är det något annat?
Har du någon gång ställt dig frågan om du skulle vilja leva för evigt?
Ni vet, Håkan Hellström, han sjunger: ”Jag tänker aldrig dö, nej, det kommer aldrig va över för mig.”
Är det någon som egentligen tänker dö? Nog är det så att det kräver mod att våga tänka att: jo, någon gång kommer mitt liv här på jorden att vara över? Det hade mannen i vår text gjort, men han ville leva för evigt. Och han kommer springande till Jesus med sin fråga.
Vi kommer att prata mycket tillsammans i konfirmandgruppen – om livet, kärleken, relationer, tron, vad handlar livet om? – och försöka bygga ett samtalsklimat där man känner sig trygg att våga ställa sina frågor och samtala om dem. Ni som är konfirmandföräldrar har också en spännande tid framför er. Passa på att försöka prata med era ungdomar om vad de är med om, låt dem berätta och följ gärna med dem när de firar gudstjänst. Det kan finnas nya upptäckter att göra när man möter kristen tro igen som vuxen och som förälder.
Det finns ytterligare minst en sak man kan göra med sina frågor, som mannen i texten. Vad gjorde han? Han frågade Jesus, frågade Gud. Vi kan viska vår fråga till Gud, som en bön.
Vad ska jag göra för att vinna evigt liv? Mannen vi hörde om hade levt enligt buden hela sitt liv. Han hade gjort allt som man skulle göra. Tänk den som hade gjort det! ;-) Hade han ändå känt att det inte var nog?
Vad ska jag göra för att vinna evigt liv? Det låter kanske lite som ett pris man kan vinna efter en tävling, eller på lotteri. Men på grekiska står här: Vad ska jag göra för att ärva evigt liv. [Bild Testamente] Vinner är något man gör själv, av egen prestation eller tur. Men ett arv är något man får, en gåva från någon man har en relation till. Är det inte så?
Och det här är nyckeln. En nyckel som ni konfirmander gärna kan bära med er, och ni konfirmandföräldrar och vi alla. Jag behöver också den här nyckeln. Poängen med kristen tro är inte att vi ska klara allt själva – för människor är det omöjligt, poängen är att Gud redan har gjort allt… allt som behövs för att vi ska kunna slappna av här i livet, glädjas över det och varandra och att Han älskar oss… och i trygghet kunna ägna oss åt det goda, utan att det blir prestation. Och vad som än händer, hur det än går, finns han där med en öppen famn.
Hur vet man det? Ser ni Jesus på korset här? Armarna utsträckta med spikar i handlederna, men det är inte spikarna som håller honom där – det är hans kärlek. Att han valde att stiga upp på korset för dig och för mig. Mig påminner den bilden att Jesu armar är utsträckta som för en evig kram, för att jag och du ska veta att famnen är öppen. Och spikarna i händerna påminner mig om att det finns inget som stänger den.
För det gör något med en, när man vet att man är älskad vad som än händer… Den kärleken överraskade mig när jag var konfirmand. När jag började konfaläsa trodde jag att vetenskapen hade bevisat att det här med Gud var dumheter, eller i bästa fall önsketänkande. Jag hade till och med försökt övertyga andra om det. Men med tiden insåg jag att det både var intellektuellt hållbart att tro på Gud och under vårt sommarläger i klostret Taizé i Frankrike jag fick smaka Guds närvaro på ett sätt jag aldrig hade kunnat ana. Gud förvandlade mitt liv med sin kärlek. Sånt påverkar hur man känner en ruggig höstdag med tuffa utmaningar i skolan eller på arbetet, när ingen annan riktigt förstår en eller orkar dela hur man mår, och det kan ge kraft att orka möta den dag som ligger framför. Det ger ett särskilt ljus över livet. Du kan ta tillfället den här konfatiden att ge Gud och kristen tro en ärlig chans. Kanske har Han berett något också för dig?
För Gud vill förvandla ditt och mitt liv med sin kärlek… och den kärleken är inte begränsad till det här livet, utan snarare är det så att det är här vi bara får några små strålar av den. Här är så mycket som stör och distraherar oss från att ta in den. Men på andra sidan döden, där inget mörker finns, är hans kärleks ljus så mycket starkare…
När Jesus dog och uppstod lämnade han ett arv som du och jag får ta emot. Det arvet är ett evigt liv, så att våra liv kan fortsätta med honom på andra sidan döden. Det betyder att den kärleken från Gud som vi kan börja erfara här och nu, den har inget slut.
Konfatiden ger tillfälle att växa in i det här, att förstå och känna mer, när vi möter Gud i gudstjänsten och i andakter framöver. Jag tror att livet djupast sett är en gåva. Och du får chans att ta emot den gåva som Gud vill ge till dig, det liv och det arv han har berett åt dig. När vi vill vara hans barn, och höra ihop med honom. Ta chansen att pröva det! För Gud är ingenting omöjligt.
(Håkan, Det kommer aldrig va över för mig –> fade out)
Tro och liv 