2011/01/07
Konflikten i Mellanöstern
PDF: Konflikten i Mellanöstern
För dig som uppskattar mina schematiska bilder kommer här en från det gångna årets studier, en bild av något mycket komplicerat, en historik för hur konflikten i Mellanöstern (främst mellan israeler och palestinier) har tett sig. Jag försöker lyfta fram hur olika faktorer hänger samman. Dokumentet är en förkortning av ett PM jag skrivit i en kurs på Johannelunds teologiska högskola (Det Heliga Landet). Första delen av dokumentet rymmer en schematisk bild över konflikten och en kortfattad förklaring av bilden. Andra delen av dokumentet innehåller en kort reflektion kring de kristna arabernas mycket utsatta situation i Mellanöstern. Det är de kristna araberna som gör att arabvärlden är arabisk (och inte muslimsk). Om de trängs undan helt försvinner en gränsöverskridande kultur i en region där rädslan låter bygga höga murar mellan människor.
Innan du kikar på dokumentet vill jag bara göra ett påpekande. Konflikten som skildras här är så komplex och därtill infekterad att jag vill vara mycket försiktig med att göra några egna anspråk på att presentera sanningen. Vad jag presenterar är den bild som träder fram för mig under läsning av Kirsten Schultzes The Arab-Israeli Conflict. Boken kan varmt rekommenderas för sin pedagogiska presentation av skeendena i konflikten och för att den söker skildra de olika parterna förhållandevis balanserat. Den som önskar få bättre känsla för hur olika faktorer hänger ihop, och kan stå ut med att läsa på engelska (dock ganska lättläst sådan), kan ha nytta av Schulzes bok.
2010/10/10
Profeten Hosea
PDF: Hosea och hans bok
Det här är en lätt bearbetad och förkortad version av en PM jag skrivit i en kurs om de gammaltestamentliga profeterna på C-nivå. Därav det torra språket och bristen på anpassning till vardagslivet. Detta till trots tror jag att detta studium av profeten Hosea och hans bok kan vara hjälpmedel för att hitta större djup i vår egen läsning av och brottning med Hosea. Han är en profet som fortfarande är högaktuell efter sådär 2800 år. Varför det? Läs och se… och förundras över Guds stora kärlek till sitt folk, till kyrkan, till dig och mig.
Profeten Hosea fick den svåra uppgiften från Gud att med sitt liv gestalta Herren Guds kärleksfulla och förlåtande relation till sitt folk. Gud talar inte bara till Hosea utan genom Hosea i dennes äktenskap. Denna symboliska dimension av profettjänsten är vanligt förekommande, men ingenstans så djupgående som hos Hosea. Han kom att själv bli del av sitt budskap från Gud, på ett djupt personligt och rimligen smärtsamt sätt. Han fick erfara något av vad Israels Gud led i relation till sitt folk som vänt sig från Herren till baalsgudarna. För att denna symbolik skulle bli tydlig krävdes att Hosea förhöll sig till Gomer på ett rättfärdigt och gott vis, trots hennes otrolöshet (i likhet med Gud i relation till folket). Denna djupa spricka mellan Hosea och hans hustru innebar att Hoseas profettjänst kan ha varit en av de allra svåraste. Genom temat Guds och människors kärlek fortsätter Hosea bok att vara ständigt aktuell, men också svår att hantera. För den kärlek som porträtteras är ingen känslomässig dans på rosor. För Herren och Hosea är den ”tough love” – precis som för dig och mig.
2010/07/08
Betraktelse: Kärlek
En betraktelse utifrån 1 Kor 13.
Vad är kärleken? Kärleken en urkraft i människan. Den bottnar i de största djupen i oss och i våra överlevnadsinstinkter. Den är en kraft större än vad vi riktigt kan förstå eller rymma. Och det är väl därför Paulus skriver: ”Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den”… Den kan vara en förälders kärlek till sitt barn, vännens kärlek till sin vän, eller en mans och en kvinnas kärlek till varandra. Ja, och vi ska inte glömma Guds kärlek till oss alla, sin mänsklighet.
Har ni tänkt på en sak? Din och min förmåga att älska gör oss lika Gud. Vi har en nästan omättliga längtan efter kärlek. Djupast sett är det en längtan efter Den som en gång skapade oss. Fastän vi har glömt hur Hans ansikte ser ut. Han som själv till sitt väsen är den fullkomliga Kärleken.
2010/06/10
Anteckningar: Församlingsväxt
PDF: Församlingsväxt PKV anteckningar (uppdaterad version 13 juni 2010)
De allra flesta som är aktiva i kyrkan är det för att de en gång fick en relation till någon som öppnade en väg och gav dem en plats – det blev ett vi. Om detta är sant behöver vi, för att leda andra till församlingsliv, bygga relationer till dem som är vid tröskeln till kyrkan och de utanför.
Göteborgs stift har nyligen haft en sommarkurs (PKV), några dagar på Helsjöns folkhögskola, för blivande kyrkoarbetare. Temat för 2010 var Församlingsväxt – ett mycket relevant tema i en tid när klyftan mellan anställda, ideella och den gudstjänstfirande församlingen är stor medan kyrkans bankkonton och medlemsantal krymper. Vår kyrka står inför nya utmaningar, en ny tid. Vad innebär det att vara kyrka i det tjugoförsta århundradet? För att kunna ta ut riktningen framåt behöver vi söka oss till början och ta reda på vilken identitet Gud har skänkt oss och vad som är vårt syfte. Sedan kan vi fundera över hur det kan levas ut i vår tid. Om detta, hur vi kan bygga dynamiska och livskraftiga församlingar som lockar nya medlemmar, har vi fått undervisnining och reflekterat. På kursen talade bl a Fredrik Modéus (författare till Längta efter liv och Mod att vara kyrka), stiftsdirektor Ingmar Humlén, kyrkoherde Lars Olsson och församlingspedagog Monika Sennerstrand från Björkekärrs församling (Göteborg) och biskop Carl-Axel Aurélius.
För mig blev detta en mycket positiv och inspirerande kurs. Att detta är något som Svenska kyrkan i Göteborgs stift vill utbilda sina blivande kyrkoarbetare i skänker hopp inför framtiden. Men detta med församlingsliv är ju inte bara frågor som berör församlingsanställda. I själva verket är en tydlig tendens när man studerar växande församlingar att det är sammanhang där klyftan mellan anställda och ideella medarbetare är förhållandevis liten, gemenskap och gudstjänst är två bärande pelare, och många medverkar i församlingens liv och gudstjänst. Läs och smittas av visionen!
Boktips är Modéus båda böcker och Tänk frivilligt! (2009) från Björkekärrs församling i Göteborg. Dessa belyser på olika sätt arbete med församlingsväxt. Den sistnämnda boken innehåller även material för överenskommelser mellan ideella medarbetare som går att använda för andra församlingar.
Anteckningarna är sammanställda i samarbete med Tony Larsson (http://troochteologi.wordpress.com).
2010/06/02
Möte med messiansk judendom
PDF: Möte med messiansk judendom
Kyrkan kan behöva fundera över sitt ursprung i det judiska sammanhanget. Den kristna tro som för många av oss kan kännas så ursprunglig och självständig i relation till judendom är ett slags kontextualisering, och medför en inympning i det ursprungliga sammanhanget. Det är inte säkert att den kristna kyrkans Judendom light version 2.0, bör vara normativ för hur den som är född judisk bör hantera sitt judiska arv tillsammans med en tro på Messias. Fastän vi i Kristus alltid är i gemenskap med den judiska moderplantan så har vi i sådär 1700 år levt relativt åtskilda från det judiska folket. Vi har förlorat något av det ursprungliga judiska sammanhanget och istället fått en kristendom präglad av den grekiska eller romerska antika världen.
I denna artikel reflekterar jag kring mitt möte med messiansk judendom bl a utifrån läsning av Messianic Judaism av David H Stern.
2010/04/22
Kroppen och bön
Vad är bön? Jag är förvissad om att bön är mer än bara ord vi säger/tänker till Gud. Bön kan ske på många sätt: med ord (tänkta eller uttalade, formulerade i förväg eller i stunden), tungotal, bön med kroppen (kroppsspråk, hållning, dans), ”varande” inför Gud (kontemplation), medvetenhet om Hans närvaro m.m. Och jag tänker att vi kan vara i bön med flera av dessa dimensioner samtidigt. När Paulus skriver till Thessalonikerna ”Be ständigt” (1 Thess 5:17), tror jag inte att han menar att de oupphörligen ska tala till/med Gud – det vore en absurd tolkning. Kanske det istället är en uppmaning till att hjärtat hela tiden ska ha en riktning och ett slags relationskanal öppen mot Gud – att vara online gentemot Honom? Det är något som skulle kunna ta sig olika uttryck.
De senaste veckorna har jag funderat lite kring vilken roll kroppen spelar i bön. Det började med att jag noterade att min kroppshållning samspelade med innehållet och sättet jag bad. Det blev skillnad på bönerna om jag låg på sängen, satt i soffan (och hur jag då satt), låg i prostration (på mage som ett kors), om jag var ute och gick eller sprang, sjöng liturgiska moment i gudstjänsten, satt vid datorn etc. Och egentligen är det ju inte så konstigt att sättet man umgås med Gud påverkas av det yttre sammanhanget (som i sin tur påverkar det inre sammanhanget: på vilken ”våglängd” vi befinner oss, hur närvarande vi är, hur vi mår och är till sinnes). Vi fungerar ju likadant i våra mänskliga relationer.
Om vi vill ge utrymme för att samtala om det som är skört i livet väljer vi kanske inte att inleda ett sådant samtal i en otrygg miljö (som när två vänner möts vid ett övergångsställe i stan), utan någonstans där man kan sitta bekvämt och slipper bli störda och tappa fokus. Omvänt tror jag också att befinna sig i sådan miljö kan öppna för den typen av samtal. Är det ett fenomen som vi tillämpar när t ex präster och diakoner åker iväg på retreat?
Den som är ute och joggar kanske snarare befinner sig på en våglängd för att dela sin glädje över kraften i kroppen eller miljön omkring med Gud, än att känna in och dela något djupt från hjärtat. Men jag kan ju egentligen bara tala utifrån mig själv, så kommentera gärna.
Vad jag vill komma fram till är att jag tror att kroppen i högsta grad är en dimension att räkna med i bön, och att kroppen i sig själv kan vara ett bra och värdefullt sätt att uttrycka relation till och med Gud (kanske särskilt i tider när det känns svårt att be med ord). Vi kan t ex tänka på här kung David hoppade och dansade inför Herren när arken fördes in i Davids stad (2 Sam 6:16, 1 Krön 15:29). När Mose kom ner från berget Sinai och såg guldkalven som folket tillverkat föll han ”ner inför Herren och låg liksom förut så i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka” (5 Mos 9:18a). Väldigt ofta i Gamla testamentet berättas att så väl folket som enskilda inför Herren Gud gjorde både särskilda rituella, och ibland symboliska, handlingar (offer, måltider, gudstjänst, bön, klagan, ingå förbund, bekänna synd, falla ner) och vardagliga saker (äta, dansa, glädja sig, klaga, församlas/vara).
Också i våra mellanmänskliga relationer är ju kroppsspråk en viktig dimension. Gud behöver visserligen inte se vårt kroppsspråk för att förstå vad vi menar. Men jag tror att vi många gånger gör oss o-hela i bön genom att fokusera alltför mycket på vilka ord vi säger, men glömmer bära fram till Gud oss själva: våra kroppar och hur vi är och känner (kanske vore det mest korrekt att skriva kropp, själ och ande). Jag funderar på om vi egentligen bara kan be riktigt helhjärtat när hela personen (kropp, själ och ande) är i samklang. Bönen blir lätt något vi gör – snarare än en livshållning, varande inför och med Gud medveten om Hans närvaro. Det behövs inte alltid så många ord – riktningen och relationen kan finnas ändå – precis som i goda mänskliga relationer. Gud är en mycket drägligare vän att umgås med när vi får vara inför Honom sådana vi är. Gudsrelationen kan växa och djupna, på ett sätt som liknar hur en mellanmänsklig relation skulle ha kunnat göra det, när man låtit den andre komma nära. Detta ”varande” inför Gud mitt i livet är ett slags bön som vi kan öva nästan vad än vi gör. Och att vistas inför Gud – även om det är i så enkla former som att ligga och vila medveten om Hans närvaro – tror jag gör något med oss, något som bär smak av Gud. Erfarenheten att vi lever inför Gud och i relation till Gud, att Han är intresserad av oss, så väl när vi diskar som när vi arbetar, promenerar, ber eller vilar skulle kunna göra att vi börjar se på Gud, oss själva och våra liv med nya perspektiv. Och om nu det yttre sammanhanget spelar roll för hur vi kan vara öppna för Gud kanske det blir viktigare för oss att försöka skapa olika typer av sammanhang där vi kan vara avslappnade med Gud, extra fokuserade på Honom, eller vad det nu är vi saknar för dimensioner i vår vardag.
2009/07/05
Predikan: Döm inte
PDF:Fjärde sönd e Tref 1 årg
… Det kan verka lockande att förstå Jesus som att vi inte ska ägna oss åt någonting som medför att vi dömer andra. Det är en populär tanke i vår tid att var och en av oss har sin egen måttstock för rätt och fel, gott och ont. Och ingen har rätt att säga att någons syn på rätt och fel är mer giltig än någon annans. Det här sättet att tänka kallas relativism.
Men så kan inte Jesus mena. För Bibeln gör anspråk på att det finns något som objektivt är rätt och fel, ont och gott: Guds bedömning – Guds bud…
Kanske är det inte att döma andra rättvist som är vårt allra största problem idag. Jag tror att ett annat stort problem att vi inte förmår döma oss själva rättvist. Kanske många av oss går och bär på destruktiva självbilder som bryter ner oss, självbilder som inte stämmer med verkligheten?
2009/05/27
Tankefällor
PDF: Tankefällor
Ibland kan våra tankar leda oss in i skadliga mönster för hur vi ser på oss själva och vår omvärld. Detta är enkelt psykologiskt hjälpmedel för att bli varse när man tänker på sätt som inte är konstruktiva eller rimliga.
På sidan www.kbtterapi.se finns mer att läsa och några verktyg för att arbeta med sina tankar och beteenden.
2009/05/26
Vägar till andlighet
PDF:Vägar till andlighet fromhetstyper
Att hitta goda sätt att leva med Gud är inte alltid enkelt. Som personer är vi olika så att alla inte mår bra av att göra likadant. Vi tillhör olika fromhetstyper: 1) Intellektuell, 2) Social, 3) Betjänande, 4) Tillbedjan, 5) Aktivism, 6) Kontemplativ och 7) Skapelsen. Dessa fromhetstyper gör också att det finns vissa ”diken” som är speciellt lätta för oss att hamna i.
Detta är ett material utifrån Gary Thomas, Sacred Pathways, som visserligen känns ganska ”amerikanskt”, auktoritativt och onyanserat men som ändå kan bidra till att man kan lära sig förstå och hantera sina sätt att leva med Gud på goda vis. Det kan också hjälpa oss att förstå att andra i vår närhet kan ha annorlunda förutsättningar för sitt liv med Gud.
Vad menas med en ”väg till andlighet”? (Svar nedan ur häftets introduktion)
En väg till andlighet är det sätt som vi personligen föredrar, och finner mest naturligt, att närma oss Gud på och växa andligen. Vi tenderar att föredra en eller två av dessa vägar. Det finns vanligtvis åtminstone en väg till andlighet som känns helt främmande för oss. Målet är att du ska känna stor frihet och glädje i att använda din huvudsakliga väg till andlighet.
