2011/08/21
Predikan: 9 Sönd e Tref – Möte med den ohederlige förvaltaren
Kommer ni ihåg i söndags för en vecka sedan när det regnade så väldigt? En del av er såg säkert när Västnytt visade bilder från Kållered. Någon cyklade genom en väldigt djup vattenpöl i viadukten under motorvägen. I samband med regnet hände något som fick mig att fundera över det som är vårt tema idag – Goda förvaltare.
… Så om vi nu hör till ljusets människor, vad ska vi göra för att bete oss klokt? Jesu maning genom textens ord verkar vara: att planera och göra det som ligger i linje med Guds rikes ordning: att investera i relationer, kärlek och barmhärtighet. Så som Gud gjorde när han gav sig själv åt mänskligheten. I Guds rike går relationer före pengar annat som inte har bestående värde i evigheten. Det kan hjälpa oss att prioritera.
2011/07/17
Beredelseord: 4 Sönd e Tref, 3 årg
PDF: Beredelseord 4 e Tref 3 årg (2011)
I begynnelsen, när Gud skapade himmel och jord, och till slut människan. Då var allt mycket gott. Bibeln berättar att: Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför varandra (1 Mos 2:25). Det fanns inte i deras värld att döma varandra eller se ner på varandra. Eva bekymrade sig inte över om Adam tyckte att fettet på hennes kropp var lagom mycket eller satt på rätt ställen. Och Adam var inte rädd för att Eva skulle ha synpunkter på honom.
…Men nu vet vi ju att det inte förblev så länge till…
2011/06/25
Predikan: Herdelig omsorg och barkis
PDF: Midsommardagen, Herdelig omsorg och barkis, 3 årg (2011)
”När vi är på Coop eller Netto och handlar. När vi går där vid brödhyllan. Då tänker vi kanske att brödet kommer från Pågen eller Polarbröd. Vi tror att bröd görs i fabriker. Men djupast sett kommer det från Gud, som skapade världen och åkermarken, skapade sädeskornen, gav vatten, sol, näring och gav människor förstånd att ta hand om säden. Så även om det står Pågen eller Polarbröd på påsen är allt som finns och växer i världen som Gud har skapat gåvor från Honom till oss.
[Ta fram barkisen]
En enorm Barkis! Den skapade vardagsbarkisen hör också till Guds värld. Därför har vi den här i kyrkan idag. Det här brödet kan få vara ett tecken på Guds konkreta omsorg om dig och mig… ett litet brödunder för oss. Det kan påminna oss om att vi lever i Guds värld. I Honom är det som vi lever rör oss och är till. (Apg 17:28)”
2011/02/20
Skönhet genom kameralinsen
För några år sedan upptäckte jag att världen omkring mig är full av mycket mera skönhet än jag hade trott. Det var i samband med detta som jag började fotografera mera. Jag har fortsatt att fotografera och att njuta av det vackra i världen. Och faktiskt påverkar upplevelsen av att leva i en ”wonderful world” också min teologi och min relation till Gud. Jag blir mera tacksam för skapelsen, över att få vara en del av den och att ha en god Gud till Far. Fotograferande kan alltså vara en mycket uppbygglig fritidssysselsättning.
Tänkte bjuda dig på några av mina senaste bilder. Håller just på att lära mig att hantera en digital systemkamera (från att förut ha fotat med kompaktkamera). Roligt är det!
2010/12/10
Fantastisk skapelse
Under hösten har jag tittat igenom BBCs naturfilmsserie Planet Earth. Många gånger har jag fascinerats av Guds skapelse i de fantastiskt vackert filmade bilderna. Jag förvånas av olika djurarters säregna konstruktion och (ibland ganska lustiga) beteenden. Har flera gånger tänkt att det här skulle jag önska att fler fick se, om än bara på film. Nu har jag äntligen petat ihop ett blogginlägg med några av de scenarier som på olika vis särskilt berört mig.
Mycket underhållande är uppvaktningsdanserna hos hannar av ”Birds of Paradise”. Vilken möda dessa fåglar lägger på att visa sig dugliga.
Avsnittet om djungeln är fantastiskt, särskilt första hälften. Det är från detta avsnitt som ”Birds of Paradise” kommer. Men här finns också fantastiska bilder av hur frön som legat i vila får fart när ett jätteträd återlämnar sin plats i solen och faller till marken.
Andra hannar lägger istället stor möda på att i nästan totalt mörker och temperaturer ned omkring -60 grader ruva sitt och honans ägg, utan tillgång till vare sig mat eller vatten. Dessa kejsarpingviner gör verkligen en beundransvärd insats.
Jättepandan i Kina lever under mycket svåra förhållanden genom att dess enda föda – bambun – är extremt näringsfattig. Det gör jättepandan och dess reproduktion mer sårbar än hos många andra arter.
Djupt in i grottsystem lever underliga djurarter som inte finns någon annanstans på jorden. Här finns fiskar som lever i svavelsyra, bakterier som lever av berg och ”snot-tites” (snorkråkeliknande bakteriekolonier som lever av svavelsyra). Deras förmåga att leva under extrema förhållanden gör att de kallas extremofiler.
Det är inte svårt att känna viss oro när mandarinandens nykläckta dunbollsungar hoppar handlöst ner från boet högt uppe i ett träd. Hur vågar de små liven? De litar på att mamma vet vad hon gör. En fin bild av tillit och tro. Och ungarna klarar sig. De studsar mot den mjuka undervegetationen med sina airbag-liknande magar. Gulligt!
De indiska fiskaruttrarna lever i familjegrupper och jagar tillsammans, till skillnad från andra uttrar som lever ensamma. Uttrarna är inte bara mycket söta, de är tuffa också. Tillsammans ger de sig på och driver bort en stor krokodil som tänkt sig få utter till middag.
2010/10/17
Tröst i höstens tid
”Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det.”
Vid en gångväg i Uppsala fann jag en ringduva som nyligen dött. Den var så vacker där den låg, stilla på marken. Den gråblå fjäderdräkten var fortfarande välputsad. Men några droppar blod på marken och den blodiga näbben visade att allt inte stod väl till. Blicken var öppen mot skyn och ögonen klara och vackra. Jag kunde inte annat än stanna och betrakta denna fina lilla varelse som låg där död. Vad hade den råkat ut för? Hade den blivit skjuten? Kanske blodet i näbben antydde att den ätit något som gett invärtes skador? Stadsmiljön är på gott och på ont – inte minst om man är duva och inte har så bra koll på vad man äter.
Åsynen av den döda duvan väckte till liv stället i Matteusevangeliet där Jesus säger: ”Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det” (Matt 10:29). Jesus talar om sparvar, men jag kan inte tänka mig annat än att det gäller även för ringduvor som fallit till marken. Herren Gud, Skaparen, vet vad denna duva gick igenom. Han bryr sig om den. Och Jesus fortsätter. Han låter bilden av Guds kännedom om sparvar och ringduvor också handla om Guds kännedom om oss. Och den är långt djupare än intellektuell vetskap, den kännedomen går ända ner i det djupaste djupet, den kännedomen är Hans kärlek till oss. Det kan vi behöva bli påminda om, inte minst när vi känner oss som sparvar eller duvor som fallit till marken. ”Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar” (Matt 10:30f).
2010/06/09
Skapelse och syndafall
PDF: Skapelse och syndafall (2006)
Behandlar bl a skapelse ur intet, arvsynd och verksynd.
2010/04/16
Herren är min herde
”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.” (Ps 23:1b-2)
Idag har jag gjort en utflykt till 4H-gården. Hoppades få se några djurungar. Och det fick jag. Gutefåren (som lammar lite senare än andra får) håller precis på och får sina lamm nu. Sju lamm hade fötts inatt/tidigt på morgonen, fick jag veta. De låg i särskilda fållor (längst bak) tillsammans med sina mammor för att ”lära känna” varandra. Tydligen är det väldigt lätt för får att ”stjäla” varandras ungar – om någon annan än mamman slickar på dem när de är nyfödda. Många av lammen var väldigt små. De som bara var några timmar gamla låg mest i halmen bredvid sin mamma, var uppe och diade ibland. Då gick det att se att de fortfarande hade någon decimeter av navelsträng kvar som hängde som en stump på magen och tackorna hade fortfarande rester av fosterhinnor eller annat som hängde där bak. Andra får var jättebreda, nästan 1 m över ryggen när de låg ner. De såg ut som att de skulle få lamm vilken dag som helst. Fint att som besökare få komma så nära djuren och så nära livet, att få smaka ett uns av deras ro och tillit.
Får är teologiskt intressanta djur som ofta nämns i Bibeln. Själve kung David hade i sin ungdom varit fåraherde. Det kan låta som en enkel syssla, men det är det inte. Herden behöver veta vad fåren behöver för att kunna finna bra betesplatser, skydd för dem och se till att det inte finns giftiga växter som de kan äta av. Han behöver känna fåren så att han kan upptäcka om något får är sjukt, drabbat av parasiter, skadat eller försvunnet. Senare i livet fick David vårda sig om Guds hjord – Israels folk. Ledarskap bland människor liknas i Bibeln många gånger vid herdeskap. Om liknelsen är träffsäker bör vi alltså många gånger kunna känna igen oss i fåren. Jesus säger: ”Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.” Joh 10:14f
Den som blir intresserad att lära sig mer om att vara fåraherde kan gärna läsa en bok av Phillip Keller - En herde ser på den tjugotredje psalmen. Boken är en meditation över Ps 23 utifrån en herdes perspektiv och praktiska kunskap, en lättläst själavårdande bok som inte kräver nästan någon teologisk förkunskap. Boken finns utgiven på Semnos förlag 2006.
Från dammen på gården kom konstiga ljud. Det visade sig att där höll grodor konsert, parade sig och lade ägg.
Linderödssuggan hade fått kultingar igår. Hon låg och snarkade i svinstian medan hennes fem små kultingar tumlade runt i halmen. De liknade små brödlimpor med ben och tryne. Mycket charmigt! Men svinen har ingen hög status i Bibeln. De räknas enligt Mose lag som orena och hölls därför inte som boskap av judar. Med judiska mått mätt var det alltså en mycket ”låg” syssla som den förlorade sonen hade när han vaktade svin. Och t o m svinen hade bättre mat att äta än han. (Luk 15:15)
Sist men inte minst tittade jag förbi hönshuset och träffade två tuppar som genom att gala försökte skrämma bort en okopplad hund som befann sig några hundra meter bort på andra sidan ett gärde. Tupparna gick verkligen in för sin uppgift att vakta hönsen. När jag gick längs stängslet för att ta fina bilder på hönorna följde alltid en tupp med, med blicken fastlåst vid mig. Han roll och livsuppgift var helt klart en annan än de rofyllda fårens. Och fastän han inte riktigt verkade uppskatta min närvaro tyckte jag att det var fint att se honom, ståtlig och välputsad, vakta sina hönor. Han var som en herde – på tuppars vis. Om hönorna hade haft en egen bibel kanske Ps 23:4 skulle lyda: ”Inte ens utan hönshus i natten fruktar jag något ont, ty du [tupp] är med mig, din näbb och dina klor gör mig trygg”.
”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.” (Ps 23:4)
2009/10/28
Höstbetraktelse
Det är höst. I morse när jag var ute i skogen var det mycket stilla, en kall och frostig morgon. Ett svagt rassel hördes när löv ideligen föll genom trädens grenverk till marken. Naturen avkläds sin stora prakt och den faller till marken för att trampas på och förmultna till stoft. Men till våren, eller våren därpå, kanske åter medverka när skapelsen och Skaparen åter sätter fart.
Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. Du fanns innan bergen föddes,innan jorden och världen blev till. Du är Gud från evighet till evighet. Du låter människan bli mull igen, du säger: Bli vad du en gång var! Tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, som en av nattens timmar. Människorna sveper du bort, de är som morgonsömnen. De förgås som gräset. Fast det frodas om morgonen är det förgängligt: mot kvällen vissnar det och torkar bort. (Ps 90:1-6)
Jag konstaterar: hösten rymmer en mättad stillhet som andra årstider saknar. Särskilt dimmiga, fuktiga höstmornar. Då är det som att naturen håller andan och bara är. Visserligen finns mycket av stillhet även i vintern, men i den gnistrande kylan, hal is, i barn som åker pulka och djur som måste röra sig och äta för att överleva, upplever jag en större aktivitet.
Men fastän naturen kan kännas karg, eländig och grå så hjälper mina små utflykter med kameran mig att söka upp och beundra den skönhet som fortfarande finns. Det behövs oftast bara att man tar sig tid och gör sig besväret att komma tillräckligt nära. Det kan vara att sätta sig på marken och beundra pärlor av dagg i gräset, att titta på ett blad på en enskild gren, ”ådrorna” i ett löv, frostkristaller på olika ytor. Då, när jag tar mig tid och gör mig besväret att upptäcka det stora i det lilla, då ändras mina perspektiv och jag ser mer och mer av regelbundna, vackra mönster. Och jag ser att sådan skönhet finns också i mig och i alla andra människor.
Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden. Jag vill besjunga din himmelska prakt med ett barns, ett dibarns mun. Du har rest ett värn mot dina fiender för att betvinga ovän och hämnare. När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter: får och oxar, all boskap, och markens vilda djur, himlens fåglar och havets fiskar, allt som vandrar havets stigar. Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden. (Ps 8 )
