11.22.09
Beredelseord: Han dröjer för er
PDF: Domsöndagen 1 årg
Beredelseord från Domsöndagen 2009 (1 årg). Bilden föreställer Jesus som den gode Herden, fotografi av ett korfönster i Orkesta kyrka, Stockholms stift.
”Vi sitter här i gudstjänsten med Gud och inför Gud själv, även om vi inte ser Honom. Så här på Domsöndagen står vi ännu mer tydligt än vanligt inför temat med Guds dom. Ändå kan jag tänka att vi själva många gånger kan vara våra hårdaste domare, för vi dömer inte oss själva rättvist… vi blandar ihop våra missgärningar, när vi gjort något dumt, med vårt värde som människor. På så vis kan vi lätt bygga upp ett slags självhat eller förakt för oss själva som gör att vi blir rädda och tillbakadragna inför våra medmänniskor och inför Gud och ännu mer föraktar oss själva… En ond spiral.
Men Gud dömer annorlunda…”
11.04.09
Saligprisningarnas folk
PDF: Ett ljus för saligprisningarnas folk
”Saliga de renhjärtade,
inte de blodfattiga,
utan de vars liv är genomskinliga.”
I söndagens mässa i Lötenkyrkan i Uppsala användes en växelläst bön/text med överskriften Ett ljus för saligprisningarnas folk. Jag upplevde den som en stark, frimodig och vacker utläggning av saligprisningarna, från Matteusevangeliets femte kapitel. Ett ljus för saligprisningarnas folk ingår i ett omfattande material utgivet av Sveriges kristna råd, Ur djupen ropar vi. Detta går att läsa mer om samt kan beställas mot portokostnad från Sveriges kristna råds hemsida. Jag har fått mitt ex nu och det verkar definitivt intressant (och jag behövde inte betala något porto). Tips för präster och andra som arbetar med/är intresserad av gudstjänsten.
08.31.09
Predikan: Friheten i Kristus 12 e Tref
PDF:12 e Tref 1 årg
Markusevangeliet 7:31-37 framfördes som pantomim/bibliodrama. Själva predikan skedde i dialogform. Min handledare och jag hade lagt en del tid och engagemang på att försöka leva oss in i situationen som evangelietexten beskrev och låta predikan ta sin grund i den. Det var ett spännande sätt att ta fasta på denna mycket fysiskt orienterade text. Predikan skedde sedan i dialogform mellan mig och min handledare samt diakonen som spelade den döve. Tyvärr har jag inte möjlighet att dela manus till hela dialogpredikan, men jag delar här en redigerad variant där jag ställt samman mitt material till en ”vanlig” predikan.
”…Tänk att bli förd till någon som har rykte om att utföra sådant som är övernaturligt. Lite läskigt?! Det sägs ha funnits ett teckenspråk på Jesu tid. Kanske hade de som kom med den döve genom det förklarat vad man gjorde? Och tänk bara när Jesus tog honom avsides och stack fingrarna i öronen på honom. Kanske den döve snabbt hade fått förtroende för Jesus, känt av Jesu blick och hans beröring att Jesus vill honom väl. Då blev det nog mindre skrämmande. Som när man kommit från väntrummet in till en läkare eller tandläkare som visar omsorg och medkänsla…”
08.14.09
Bön: Laudes (morgonbön)
PDF:Laudes
I våras delade jag en enkel variant av completorium (aftonbön enligt tidegärden) här på bloggen. Läs mer om den och om tidebön i allmänhet här. Då utlovade jag även en variant av laudes (morgonbön enligt tidegärden). Här kommer den.
För egen del tycker jag mycket om detta sätt att be med Bibelns egna ord. Jag tycker det är väldigt vackert med de återkommande refrängerna ”Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande” och formuleringar som ”Kom, låt oss jubla till Herrens ära * och hylla vår klippa, vår räddning!” (ur Ps 95). Lite grand känns det som att träda fram inför Gud i hans helgedom, hans tempel, eller inför Jesus Kristus… och det är ju just vad vi gör då vi ber.
Jag hade tankar på att följa Folkbibelns översättning istället för Bibel 2000 eftersom den förstnämnda tenderar att ligga närmare grundtexten, men språket i Folkbibeln tyckte jag var sämre lämpat för växelläsning. Det blev mycket klumpigare och inte alls lika vackert och flytande. Alltså fick det bli Bibel 2000.
07.26.09
Sändningsord
I dagens gudstjänst i Lindome kyrka användes ett sändningsord som jag tyckte var fint. Församlingen får tillsammans med prästen ge ord åt några dimensioner av vad kristet liv innebär. Dessutom gör sig språket i denna sändning mycket väl i växelläsning. Jag anser dock att det är en liten nackdel att det blir väldigt vi-fokuserat. Om man inte känner till Gud redan har lagt allting till rätta för oss kan detta lätt bli snett eller missförstått så att glädjen i kristuslivet byts i kramp och går förlorad. Förutsättningen för vårt gensvar att redan har handlat: i Ordet, på korset. Med den frimodighet vi har genom gemenskapen med Gud får vi gå ut i världen och tillsammans med Honom och varandra försöka leva i Kristi likhet.
(P) Ordet -
F Vi är nära det.
(P) Korset -
F Vi vill bära det.
(P) Glädjen -
F Vi vill dela den.
(P) Såren -
F Vi vill hela dem.
(P) Ljuset -
F Vi vill sprida det.
(P) Mörkret -
F Gud skall fördriva det.
(P) Låt oss gå i frid.
F I vår Herres Jesu Kristi namn. Amen.
06.11.09
Präst: sändare eller inlyssnare?
Den 24 april läste jag en intressant debattartikel i DN ”Folket underkänner nästan varannan präst”. Artikeln bygger på en avhandling där ett antal präster och församlingsmedlemmar i Stockholms stift intervjuas.
Författaren kom fram till att vissa präster i hög grad var sändarorienterade (från Gud) till församlingen, andra var mottagarorienterade (lyssnade in församlingen). Det fanns även en skala däremellan med mindre utpräglad orientering. Församlingsmedlemmarna föredrog i allmänhet de mottagarorienterade prästerna.
Hur bör en präst förhålla sig? Jag anser att detta inte bara handlar om tycke och smak. Det handlar om kyrkosyn, teologisk grundsyn och hur man uppfattar prästtjänsten – frågor av mer djupgående och strukturell art. Vad är det att vara kyrka? Jag tänker mig att kyrkan i första hand är Guds folk. Kyrkan tillhör Gud. Den är friköpt åt Honom genom Jesus Kristus. Vem är kyrkan till för: samhället? alla som vill komma? de troende kristna? de som firar gudstjänst regelbundet? alla medlemmar? Gud? Jag tänker mig att prästens uppgift handlar om att gå in i ett slags dubbel tolk- och tjänarroll mellan Gud och församlingen: att tjäna församlingen inför Gud, och Gud inför församlingen. Mötet och gemenskapen dem emellan: mellan brudgummen och bruden, är vad allt handlar om, tänker jag.
Jag anser att det hör till kyrkans identitet och kallelse att undervisa om/uppenbara Kristus – oavsett om det uppskattas i ett visst sammanhang eller ej. Den som är alltför mottagarorienterad riskerar att tappa bort denna dimension i sammanhang där kristen tro inte är populär. Å andra sidan kan en sändarorienterad präst bli så upptagen av Gud att församlingen tappas bort, eller så upptagen av sin egen sändarfunktion att både Gud och församlingen åsidosätts.
Artikeln är intressant och kan mana till eftertanke och rannsakan kring hur vi förhåller oss. Dess förhållningssätt till kyrkan och prästämbetet är ganska utpräglat postmodernt: relativistiskt, pluralistiskt, antiauktoritativt och opinionsfokuserat. En avgörande faktor för hur man ser på sändar- eller mottagarorientering är för mig vad det är man sänder eller mottar. För mig har Gud och hans ord, Bibeln, en auktoritet som omöjliggör ett likställande med församlingsmedlemmars opinon. Men Guds ord såsom reell auktoritet (åtminstone för de kristna/kyrkan) nämns inte i artikeln.
06.10.09
Kom, himmelske Fader
Jag sitter och bläddrar i de äldsta mapparna med digitala bilder. Hittar i den allra äldsta (2004) en bild av altarväven från Hjälmareds folkhögskolas kapell. Av alla altardekorationer jag har sett hittills är det nog denna som har betytt allra mest för mig. Den är både bild och bön, en bön skriven i formen av ett stort ljusblått kors. Där korsaxlarna möts finns något som liknar en liten vit fjäder avbildad. Under åtskilliga andakter har jag suttit och tittat på altarbilden och funderat över de mer suggestiva delarna av bilden – sett landskap, världsdelar och människor. Kanske två segelbåtar på korsarmen till höger om fjädern? Orden i bönen lyder ”himmelske Fader, var när mig: all kraft utav dig är ett lån. Om du inte lyfter och bär mig, var tager jag vingar ifrån?”. Det är så sant: allting och jag själv har sitt ursprung i Gud. All kraft är ett lån, gåvor av den store, gode Givaren. Han ger mig nåden att leva varje ny dag. Han låter mig få ta emot både sådant som är fantastiskt och gott, men kanske även annat som är smärtsamt och svårt. Bönen säger och medger att jag (som människa) i mig själv är svag, som den lilla duniga fjädern i bilden. Men jag tillåts att finna vila i Guds styrka, vila i hans famn. Gud vet redan om all min svaghet och begär inte att jag ska leva mitt liv för egen ”maskin” – själv ta mig vingar. Bara Herren kan ge mig liv.
Bönen på altarväven är en del av psalmvers nio ur psalm 272 i den Den svenska Psalmboken. Versen i sin helhet lyder:
Kom, himmelske Fader, var när mig: all kraft utav dig är ett lån. Om du icke lyfter och bär mig, var tager jag vingar ifrån? Jag vet ju du aldrig kan svika, men att jag från dig ej må vika, o Fader, sänd till mig din Son.
För mig handlar bönen mer om tillhörighet, beroende och tillit än om att hämta kraft hos Gud. Det är så lätt att bli självisk och mest söka Gud för hans gåvor, svårare att vara i relation till Honom – att värdesätta gemenskapen. För mig inbjuder bönen till att stanna upp och besinna att det är i Guds famn som jag kan finna den djupaste vilan, och att Han faktiskt vill låta mig vara där.
Finns det någon altartavla som har betytt mycket för dig? Vilken? På vilket sätt har den varit speciell för dig?
05.28.09
Bön: Completorium (aftonbön)
PDF: Completorium
På CREDOs nyårsläger 2000-2001 på Helsjöns folkhögskola fick jag två blad med tidegärdsböner från klarissorna i Rävlanda: en för morgonbön (Laudes) och en för aftonbön (Completorium). Tidegärden har fått sitt namn av att den omgärdar dagen och livet med bön, man ber vid särskilda tillfällen under dagen. Särskilt vanligt är det att man använder den här typen av böner i klostersammanhang (där de ofta sjunges). Just då var jag inte så imponerad av dessa ganska formella och ”stela” böner, men de små smidiga bladen har sedan dess funnits i min Bibel. Alltmer när åren har gått har bönebladen kommit till användning. Nu uppskattar jag dem mycket. Det är bra att a
lltid kunna ha dem till hands, inte minst när jag är på resa och inte vill ta med mig hela tidegärdsboken.
Ofta kan det kännas svårt att själv komma på hur min andakt ska se ut eller vad jag ska be. Då är det skönt att kunna gå in i en fast och välbeprövad ordning (urgammal), dessutom en ordning som bygger på läsning/bön av bibeltexter (mest ur Psaltaren). Helst bör man vara vara två eller fler när man ber – så att man får vila i växelläsningens rytm och skönhet. Det går dock bra att be tidegärdsböner ensam också. Jag föredrar att be högt (med normal ljudvolym, istället för att bara ”tänka” bönerna) även om jag är ensam. När man hör orden uttalade får man kanske chans att ta in dem en gång till?
Jag har utgått ifrån det blad för Completorium som jag fick av klarissorna och satt ihop ett nytt, snarlikt deras. Den här har Bliv kvar hos mig, Sv ps 189, istf Tack Fader för den dag du gav, Sv ps 500. Jag har också, som ett alternativ, lagt till den enklare syndabekännelsen som används i Libris förlags Tidebönsboken (2004). Jag har haft som mål att göra tidebönsformen enkel nog att vara möjlig att pröva för den som inte är van. Därför finns även i bladet en förklaring av symbolerna som används. Detta tidebönsblad är inte anpassat med symboler för att kunna sjungas, men den som kan melodislingorna torde inte hindras av detta.
Bladet är anpassat för att skrivas ut på både fram och baksida av samma blad och sedan vikas som en gudstjänstagenda i A5-format. Därför kan det vara svårt att läsa från skärmen. Beklagar detta. Desto större skäl att skriva ut…
05.26.09
Vägar till andlighet
PDF:Vägar till andlighet fromhetstyper
Att hitta goda sätt att leva med Gud är inte alltid enkelt. Som personer är vi olika så att alla inte mår bra av att göra likadant. Vi tillhör olika fromhetstyper: 1) Intellektuell, 2) Social, 3) Betjänande, 4) Tillbedjan, 5) Aktivism, 6) Kontemplativ och 7) Skapelsen. Dessa fromhetstyper gör också att det finns vissa ”diken” som är speciellt lätta för oss att hamna i.
Detta är ett material utifrån Gary Thomas, Sacred Pathways, som visserligen känns ganska ”amerikanskt”, auktoritativt och onyanserat men som ändå kan bidra till att man kan lära sig förstå och hantera sina sätt att leva med Gud på goda vis. Det kan också hjälpa oss att förstå att andra i vår närhet kan ha annorlunda förutsättningar för sitt liv med Gud.
Vad menas med en ”väg till andlighet”? (Svar nedan ur häftets introduktion)
En väg till andlighet är det sätt som vi personligen föredrar, och finner mest naturligt, att närma oss Gud på och växa andligen. Vi tenderar att föredra en eller två av dessa vägar. Det finns vanligtvis åtminstone en väg till andlighet som känns helt främmande för oss. Målet är att du ska känna stor frihet och glädje i att använda din huvudsakliga väg till andlighet.
05.21.09
Ett judiskt bröllop
Här finns möjlighet att se en rejält nedklippt filmatisering av ett bröllop mellan ultraortodoxa (chassidiska) judar. En del av momenten är förklarade på svenska så att någon som inte tillhör den judisk kultursfären kan förstå vad som sker. Jag fann filmen mycket sevärd. Inte minst är det roligt att se dansglädjen hos de äldre männen. Hur ofta återfinns ett såhär hjärtligt firande på svenska bröllop? Det är sällan svensk kultur framstår så blek, kall och och stel i jämförelse.
