2010/09/11
Verktygslåda för bön
Under sommarens praktik fick jag många goda tankar och tips av arbetskamrater. Detta boktips är ett av dem. En del av er kanske själva redan har Bönboken – tradition och liv, utgiven av Verbum sedan 2003. Använder du den? Hur i så fall?
Förordet liknar boken vid en katedral. En katedral där många olika grupper av människor kan röra sig med samma självklara lätthet: alltifrån turisten till den vane högmässofiraren. Och en katedral där det omedelbara och det oändliga möts. Så är denna bok tänkt att upptäckas och resa i. Och den är tänkt att formas av sin bedjare, att man ska göra den till sin egen med anteckningar i marginalen, egna bokmärken och markeringar vid böner och böneformer man särskilt tagit till sig.
Här finns allt från en enkel årstidsanpassad ordning för tidegärdens morgon- och aftonbön (från s. 45 och framåt). Inledningen och avslutningen finns på ytterpärmarnas inre flikar tillsammans med en ikon. Det finns även en ordning för frälsarkransbön. Det finns tankar om bön, inspiration och böner för olika livsfaser. Där kan man med fördel göra egna anteckningar.
Jag har bara börjat skrapa på ytan. Boken är så omfattande att jag ännu inte har hunnit lära känna den, känt dess hjärta. Men jag anar att detta kan vara ett hjälpmedel för den ovane bedjaren att hitta ord och en hjälp för den vane bedjaren att inte stelna så att bönen mest blir gamla bekanta fraser. Boken rymmer gamla böner som tål att bedjas om och om igen, sådana som kan vara svårare att ta till sig och göra till sina. Men här finns också böner ur vår samtid, välsignelser och vägledning för ett liv i bön. Den som leder andakter för andra har här en bra ”verktygslåda”. Ta fram den ur hyllan, bläddra och vandra i den tillsammans med Herren och Hans folk. Något som blir tydligt för mig när jag möter den stora mängden och bredden av böner i den här boken är: vi är många som ber och vi får och kan hjälpa varandra att leva i bön. Det är en viktig erfarenhet att för oss att göra – när vi stängt dörren om oss för att vara i vår kammare i bön. Vi är inte ensamma, utan står i en sky av vittnen (Hebr 12:1).
2010/04/22
Kroppen och bön
Vad är bön? Jag är förvissad om att bön är mer än bara ord vi säger/tänker till Gud. Bön kan ske på många sätt: med ord (tänkta eller uttalade, formulerade i förväg eller i stunden), tungotal, bön med kroppen (kroppsspråk, hållning, dans), ”varande” inför Gud (kontemplation), medvetenhet om Hans närvaro m.m. Och jag tänker att vi kan vara i bön med flera av dessa dimensioner samtidigt. När Paulus skriver till Thessalonikerna ”Be ständigt” (1 Thess 5:17), tror jag inte att han menar att de oupphörligen ska tala till/med Gud – det vore en absurd tolkning. Kanske det istället är en uppmaning till att hjärtat hela tiden ska ha en riktning och ett slags relationskanal öppen mot Gud – att vara online gentemot Honom? Det är något som skulle kunna ta sig olika uttryck.
De senaste veckorna har jag funderat lite kring vilken roll kroppen spelar i bön. Det började med att jag noterade att min kroppshållning samspelade med innehållet och sättet jag bad. Det blev skillnad på bönerna om jag låg på sängen, satt i soffan (och hur jag då satt), låg i prostration (på mage som ett kors), om jag var ute och gick eller sprang, sjöng liturgiska moment i gudstjänsten, satt vid datorn etc. Och egentligen är det ju inte så konstigt att sättet man umgås med Gud påverkas av det yttre sammanhanget (som i sin tur påverkar det inre sammanhanget: på vilken ”våglängd” vi befinner oss, hur närvarande vi är, hur vi mår och är till sinnes). Vi fungerar ju likadant i våra mänskliga relationer.
Om vi vill ge utrymme för att samtala om det som är skört i livet väljer vi kanske inte att inleda ett sådant samtal i en otrygg miljö (som när två vänner möts vid ett övergångsställe i stan), utan någonstans där man kan sitta bekvämt och slipper bli störda och tappa fokus. Omvänt tror jag också att befinna sig i sådan miljö kan öppna för den typen av samtal. Är det ett fenomen som vi tillämpar när t ex präster och diakoner åker iväg på retreat?
Den som är ute och joggar kanske snarare befinner sig på en våglängd för att dela sin glädje över kraften i kroppen eller miljön omkring med Gud, än att känna in och dela något djupt från hjärtat. Men jag kan ju egentligen bara tala utifrån mig själv, så kommentera gärna.
Vad jag vill komma fram till är att jag tror att kroppen i högsta grad är en dimension att räkna med i bön, och att kroppen i sig själv kan vara ett bra och värdefullt sätt att uttrycka relation till och med Gud (kanske särskilt i tider när det känns svårt att be med ord). Vi kan t ex tänka på här kung David hoppade och dansade inför Herren när arken fördes in i Davids stad (2 Sam 6:16, 1 Krön 15:29). När Mose kom ner från berget Sinai och såg guldkalven som folket tillverkat föll han ”ner inför Herren och låg liksom förut så i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka” (5 Mos 9:18a). Väldigt ofta i Gamla testamentet berättas att så väl folket som enskilda inför Herren Gud gjorde både särskilda rituella, och ibland symboliska, handlingar (offer, måltider, gudstjänst, bön, klagan, ingå förbund, bekänna synd, falla ner) och vardagliga saker (äta, dansa, glädja sig, klaga, församlas/vara).
Också i våra mellanmänskliga relationer är ju kroppsspråk en viktig dimension. Gud behöver visserligen inte se vårt kroppsspråk för att förstå vad vi menar. Men jag tror att vi många gånger gör oss o-hela i bön genom att fokusera alltför mycket på vilka ord vi säger, men glömmer bära fram till Gud oss själva: våra kroppar och hur vi är och känner (kanske vore det mest korrekt att skriva kropp, själ och ande). Jag funderar på om vi egentligen bara kan be riktigt helhjärtat när hela personen (kropp, själ och ande) är i samklang. Bönen blir lätt något vi gör – snarare än en livshållning, varande inför och med Gud medveten om Hans närvaro. Det behövs inte alltid så många ord – riktningen och relationen kan finnas ändå – precis som i goda mänskliga relationer. Gud är en mycket drägligare vän att umgås med när vi får vara inför Honom sådana vi är. Gudsrelationen kan växa och djupna, på ett sätt som liknar hur en mellanmänsklig relation skulle ha kunnat göra det, när man låtit den andre komma nära. Detta ”varande” inför Gud mitt i livet är ett slags bön som vi kan öva nästan vad än vi gör. Och att vistas inför Gud – även om det är i så enkla former som att ligga och vila medveten om Hans närvaro – tror jag gör något med oss, något som bär smak av Gud. Erfarenheten att vi lever inför Gud och i relation till Gud, att Han är intresserad av oss, så väl när vi diskar som när vi arbetar, promenerar, ber eller vilar skulle kunna göra att vi börjar se på Gud, oss själva och våra liv med nya perspektiv. Och om nu det yttre sammanhanget spelar roll för hur vi kan vara öppna för Gud kanske det blir viktigare för oss att försöka skapa olika typer av sammanhang där vi kan vara avslappnade med Gud, extra fokuserade på Honom, eller vad det nu är vi saknar för dimensioner i vår vardag.
2010/02/27
Gryning över Galiléiska sjön
En morgon kl 06 i förra veckan hade jag nåden att få stå på en balkong till ett hotel i Tiberias, i Israel, och se solen gå upp över Galiléiska sjön. Fastän det bara är februari var det redan drygt 15 grader varmt och fåglarna var igång med sin morgonsång. Det var inte svårt att föreställa sig lärjungarna komma roende in mot stranden efter att ha varit ute och fiskat eller Jesus komma gående till dem ute på sjön genom morgondimman.
”Vakna, min själ, vakna harpa och lyra, jag vill väcka morgonrodnaden.”
(Ps 57:9)
2009/11/04
Saligprisningarnas folk
PDF: Ett ljus för saligprisningarnas folk
”Saliga de renhjärtade,
inte de blodfattiga,
utan de vars liv är genomskinliga.”
I söndagens mässa i Lötenkyrkan i Uppsala användes en växelläst bön/text med överskriften Ett ljus för saligprisningarnas folk. Jag upplevde den som en stark, frimodig och vacker utläggning av saligprisningarna, från Matteusevangeliets femte kapitel. Ett ljus för saligprisningarnas folk ingår i ett omfattande material utgivet av Sveriges kristna råd, Ur djupen ropar vi. Detta går att läsa mer om samt kan beställas mot portokostnad från Sveriges kristna råds hemsida. Jag har fått mitt ex nu och det verkar definitivt intressant (och jag behövde inte betala något porto). Tips för präster och andra som arbetar med/är intresserad av gudstjänsten.
2009/08/19
Bön i Svenska kyrkan
Svenska kyrkan har lanserat en särskild sida om/för bön. Det går både att läsa om bön, läsa andras böner och själv skriva och dela böner. Lite fint…
Detta initiativ: att främja bön och lyfta fram bön på nätet, ser jag som något mycket gott, om nu människor spenderar mycket tid vid sina datorer. Kanske kan det vara ett hjälpmedel för någon eller några att hitta in i ett mer regelbundet böneliv och kristenliv. Titta gärna in på www.svenskakyrkan.se/be
Svenska kyrkans site har öht förbättrats mycket på sistone. Det finns mer material inom många områden.Vad gäller bön finns ett ganska stort antal färdigformulerade böner att ta del av på http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=258735&ptid=0
2009/08/14
Bön: Laudes (morgonbön)
PDF:Laudes
I våras delade jag en enkel variant av completorium (aftonbön enligt tidegärden) här på bloggen. Läs mer om den och om tidebön i allmänhet här. Då utlovade jag även en variant av laudes (morgonbön enligt tidegärden). Här kommer den.
För egen del tycker jag mycket om detta sätt att be med Bibelns egna ord. Jag tycker det är väldigt vackert med de återkommande refrängerna ”Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande” och formuleringar som ”Kom, låt oss jubla till Herrens ära * och hylla vår klippa, vår räddning!” (ur Ps 95). Lite grand känns det som att träda fram inför Gud i hans helgedom, hans tempel, eller inför Jesus Kristus… och det är ju just vad vi gör då vi ber.
Jag hade tankar på att följa Folkbibelns översättning istället för Bibel 2000 eftersom den förstnämnda tenderar att ligga närmare grundtexten, men språket i Folkbibeln tyckte jag var sämre lämpat för växelläsning. Det blev mycket klumpigare och inte alls lika vackert och flytande. Alltså fick det bli Bibel 2000.
2009/07/26
Sändningsord
I dagens gudstjänst i Lindome kyrka användes ett sändningsord som jag tyckte var fint. Församlingen får tillsammans med prästen ge ord åt några dimensioner av vad kristet liv innebär. Dessutom gör sig språket i denna sändning mycket väl i växelläsning. Jag anser dock att det är en liten nackdel att det blir väldigt vi-fokuserat. Om man inte känner till Gud redan har lagt allting till rätta för oss kan detta lätt bli snett eller missförstått så att glädjen i kristuslivet byts i kramp och går förlorad. Förutsättningen för vårt gensvar att redan har handlat: i Ordet, på korset. Med den frimodighet vi har genom gemenskapen med Gud får vi gå ut i världen och tillsammans med Honom och varandra försöka leva i Kristi likhet.
(P) Ordet -
F Vi är nära det.
(P) Korset -
F Vi vill bära det.
(P) Glädjen -
F Vi vill dela den.
(P) Såren -
F Vi vill hela dem.
(P) Ljuset -
F Vi vill sprida det.
(P) Mörkret -
F Gud skall fördriva det.
(P) Låt oss gå i frid.
F I vår Herres Jesu Kristi namn. Amen.
Bön: Bliv kvar hos oss
En aftonbön ur Psalmboken som jag tycker särskilt mycket om:
Bliv kvar hos oss, Herre, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas sitt slut. Bliv kvar hos oss och hela din kyrka. Bliv kvar hos oss vid dagens afton, vid livets afton, vid världens afton. Bliv kvar hos oss med din nåd och godhet, med ditt heliga ord och dina sakrament, med din tröst och välsignelse. Bliv kvar hos oss när vi drabbas av sorgens och ångestens natt, av tvivlens och anfäktelsens natt, av den bittra dödens natt. Bliv kvar hos oss och alla dina barn i tid och evighet.
I Psalmboken finns inget författarnamn angivet. Den benämns endast som tysk bön.
2009/06/15
Bön och andaktsserier
Tidningen Dagen lägger ut träffsäkra och roliga seriestrippar, gjorda av Samuel Larsson (http://www.kristiansvensson.be/). Här några smakprov.
2009/06/10
Kom, himmelske Fader
Jag sitter och bläddrar i de äldsta mapparna med digitala bilder. Hittar i den allra äldsta (2004) en bild av altarväven från Hjälmareds folkhögskolas kapell. Av alla altardekorationer jag har sett hittills är det nog denna som har betytt allra mest för mig. Den är både bild och bön, en bön skriven i formen av ett stort ljusblått kors. Där korsaxlarna möts finns något som liknar en liten vit fjäder avbildad. Under åtskilliga andakter har jag suttit och tittat på altarbilden och funderat över de mer suggestiva delarna av bilden – sett landskap, världsdelar och människor. Kanske två segelbåtar på korsarmen till höger om fjädern? Orden i bönen lyder ”himmelske Fader, var när mig: all kraft utav dig är ett lån. Om du inte lyfter och bär mig, var tager jag vingar ifrån?”. Det är så sant: allting och jag själv har sitt ursprung i Gud. All kraft är ett lån, gåvor av den store, gode Givaren. Han ger mig nåden att leva varje ny dag. Han låter mig få ta emot både sådant som är fantastiskt och gott, men kanske även annat som är smärtsamt och svårt. Bönen säger och medger att jag (som människa) i mig själv är svag, som den lilla duniga fjädern i bilden. Men jag tillåts att finna vila i Guds styrka, vila i hans famn. Gud vet redan om all min svaghet och begär inte att jag ska leva mitt liv för egen ”maskin” – själv ta mig vingar. Bara Herren kan ge mig liv.
Bönen på altarväven är en del av psalmvers nio ur psalm 272 i den Den svenska Psalmboken. Versen i sin helhet lyder:
Kom, himmelske Fader, var när mig: all kraft utav dig är ett lån. Om du icke lyfter och bär mig, var tager jag vingar ifrån? Jag vet ju du aldrig kan svika, men att jag från dig ej må vika, o Fader, sänd till mig din Son.
För mig handlar bönen mer om tillhörighet, beroende och tillit än om att hämta kraft hos Gud. Det är så lätt att bli självisk och mest söka Gud för hans gåvor, svårare att vara i relation till Honom – att värdesätta gemenskapen. För mig inbjuder bönen till att stanna upp och besinna att det är i Guds famn som jag kan finna den djupaste vilan, och att Han faktiskt vill låta mig vara där.
Finns det någon altartavla som har betytt mycket för dig? Vilken? På vilket sätt har den varit speciell för dig?
