Den 24 april läste jag en intressant debattartikel i DN ”Folket underkänner nästan varannan präst”. Artikeln bygger på en avhandling där ett antal präster och församlingsmedlemmar i Stockholms stift intervjuas.

Författaren kom fram till att vissa präster  i hög grad var sändarorienterade (från Gud) till församlingen, andra var mottagarorienterade (lyssnade in församlingen). Det fanns även en skala däremellan med mindre utpräglad orientering. Församlingsmedlemmarna föredrog i allmänhet de mottagarorienterade prästerna.

Hur bör en präst förhålla sig? Jag anser att detta inte bara handlar om tycke och smak. Det handlar om kyrkosyn, teologisk grundsyn och hur man uppfattar prästtjänsten – frågor av mer djupgående och strukturell art. Vad är det att vara kyrka? Jag tänker mig att kyrkan i första hand är Guds folk. Kyrkan tillhör Gud. Den är friköpt åt Honom genom Jesus Kristus. Vem är kyrkan till för: samhället? alla som vill komma? de troende kristna? de som firar gudstjänst regelbundet? alla medlemmar? Gud? Jag tänker mig att prästens uppgift handlar om att gå in i ett slags dubbel tolk- och tjänarroll mellan Gud och församlingen: att tjäna församlingen inför Gud, och Gud inför församlingen. Mötet och gemenskapen dem emellan: mellan brudgummen och bruden, är vad allt handlar om, tänker jag.

Jag anser att det hör till kyrkans identitet och kallelse att undervisa om/uppenbara Kristus – oavsett om det uppskattas i ett visst sammanhang eller ej. Den som är alltför mottagarorienterad riskerar att tappa bort denna dimension i sammanhang där kristen tro inte är populär. Å andra sidan kan en sändarorienterad präst bli så  upptagen av Gud att församlingen tappas bort, eller så upptagen av sin egen sändarfunktion att både Gud och församlingen åsidosätts.

Artikeln är intressant och kan mana till eftertanke och rannsakan kring hur vi förhåller oss. Dess förhållningssätt till kyrkan och prästämbetet är ganska utpräglat postmodernt: relativistiskt, pluralistiskt, antiauktoritativt och opinionsfokuserat. En avgörande faktor för hur man ser på sändar- eller mottagarorientering är för mig vad det är man sänder eller mottar. För mig har Gud och hans ord, Bibeln, en auktoritet som omöjliggör ett likställande med församlingsmedlemmars opinon. Men Guds ord såsom reell auktoritet (åtminstone för de kristna/kyrkan) nämns inte i artikeln.