Predikan: Hjärta mot hjärta och Ande mot ande med Gud själv

Duva i TölöPDF: Pingstdagen Hjärta mot hjärta och Ande mot ande med Gud själv 2 årg (2013)

”Jesus säger såhär: Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. (Joh 14:16-17) Låter det inte som ett par som är vackert sammanvuxna av decenniers tillit till varandra? ”Jag ska be Bengt att gå ut och öppna garageporten för er när ni kommer.” Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid. Här ser vi hur nära relationerna är mellan Fadern och Sonen och Anden. De är ett hjärta i tre personer. Åtminstone för mig är det något som ger trygghet… Kanske kan det ge trygghet också åt dig?

Vår himmelske Pappa sänder oss en hjälpare, Sin Ande… Anden till skillnad från Jesus är okroppslig och kan vara närvarande överallt och i oss. Också i oss, som lever i Sverige 1980 år senare. Det är långt mycket större än vad jag kan förstå. Egentligen var det ju en fördel för kyrkan att Jesus återvände till Fadern och istället sände hit sin Ande, som vår hjälpare och vän. Bara det att det för oss blir lite mindre konkret och tydligt att Han är här hos oss när Gud är ande och inte kroppslig. Men å andra sidan har vi en så mycket djupare gemenskap med Gud genom Anden än vad lärjungarna hade med Jesus… vi lever hjärta mot hjärta, ande mot Ande med Gud själv.”

Bok: En guide till Första och Andra Petrusbrevet

En guide till Första och Andra PetrusbrevetNu finns den att få tag på: En guide till Första och Andra Petrusbrevet, som jag har arbetat med mer eller mindre intensivt i två års tid.

Längs vägen är det en skatt jag börjat finna och gräva fram, en skatt av urkyrkans frimodiga och trygga tro inför livet här och nu, inför lidande och död och inför det eviga livet. Jag tror att det kan vara fler än jag som kan ha mycket att vinna på att brottas med Petrusbrevens oblyga rakhet, att de behandlar många teman som är centrala även för oss som lever i Sverige idag.

Jag börjar inledningen till guiden om Första Petrusbrevet med en berättelse från tsartidens Ryssland. En präst vandrande i egna tankar när han plötsligt stoppades av en vakt vid en militärpostering: ”Vem är du? Varför är du här, och vart är du på väg?” Prästen stirrade på soldaten och frågade sedan: ”Hur mycket får du i lön för att göra det här?” Soldaten svarade förvånat: ”Hurså? Tre kopek i månaden.” Prästen sade: ”Jag ska ge dig trettio kopek i månaden om du stoppar mig varje vecka och ställer de här frågorna.”

Under arbetet med Första Petrusbrevet blev jag varse att det är dessa frågor som Petrus behandlar i brevet, i tur och ordning. Han berör det som verkligen tillhör det grundläggande i livet och som kristen: Vem är jag? Varför är jag här? Vart är jag på väg? Det var i högsta grad relevanta frågor för dem som först fick ta emot Första Petrusbrevet, och jag tror att dessa frågor är högst relevanta också för oss. Första Petrusbrevets första mottagare var mer eller mindre nykristna, judar eller ickejudar. De levde bland människor i Mindre Asien (dagens Turkiet) som inte förstod dem eller delade deras tro och kom så att få lida för sin tros skull.

Vem är du? Första delen (1:3-2:10) handlar mycket om vår identitet, den identitet som Gud ger oss som hans utvalda och älskade. Ofta med referens till GT, uttåget ur Egypten där Israel blev Guds folk. Nu tillämpar Petrus det på oss kristna, 2:9.

Varför är du här? Andra delen (2:11-4:11) handlar om hur vi kan leva här och nu, i vår vardag, när livet som kristen många gånger bjuder på tuffa utmaningar: i våra relationer, på våra arbetsplatser, i släkten och i samhället. Här ger Petrus konkret vägledning. Han lyfter på olika sätt fram att vi som efterföljare till Jesus Kristus har fått en särskild uppgift i världen: att som Guds heliga folk med ord och liv vittna om Gud och hans härliga gärningar, 2:5.

Vart är du på väg? I den tredje delen (4:12-5:11) uppmanar Petrus oss att se på livet här och nu med ett större perspektiv, Guds perspektiv, inriktade mot det arv och det liv som väntar oss med Gud i evighet, 1:4.

Många av dessa saker tror jag att vi kanske också kan få kämpa med eller brottas med. När vi läser detta brev, och särskilt när vi gör det tillsammans med andra kan vi hjälpa varandra att finna trygghet i Gud, träna upp vår kristna ryggad och styrka varandra i att hitta goda vägar för våra liv och våga kanske lite mer.

Andra Petrusbrevet har varit mer utmanande än det första att arbeta med. Dels på grund av det bitvis ganska krångliga språket, mer krångligt än det i Första Petrusbrevet. Dels på grund av att brevets tillkomst är lite mera osäker och dels för att det är andra typer av ämnen som behandlas.

I Andra Petrusbrevet skriver Petrus att han snart kommer att lämna sitt jordiska tält, att han snart kommer att dö. På många sätt liknar brevet hans andliga testamente. Han var en av den äldsta kyrkans största ledare och auktoriteter och påminner nu om att ha våra hjärtan inriktade på att lära känna Gud och att ha gemenskap med honom genom Kristus.

Andra Petrusbrevet är skrivit in i en annan situation än första, men kanske till kristna i samma områden än tidigare och troligen lite senare i tid. Brevets första mottagare lockades att följa falska lärare istället för att lita till vad apostlarna förkunnade. Vi kan jämföra det med vår vardag som många gånger rymmer praktiska saker som utmanar kursen vi tagit ut för vårt kristenliv. Därför ägnar Petrus stor del av brevet åt att hjälpa mottagarna avgöra vad som är sann och falsk kristen tro.

I kap 1 påminner Petrus om att inte glömma det stora vi fått ”Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss”, 2 Pet 1:3. Genom att fortsätta lära känna Gud minskar risken att vi rycks med och tappar kursen.

I kap 2 ger Petrus avskräckande exempel på sådana som tappat kursen och hur illa det kan gå. ”De förleder svaga själar och är väl övade i själviskhet, dessa förbannade”, 2 Pet 2:14

I kap 3 finns ett uthållighetsperspektiv. Länge, länge har mänskligheten väntat utan att se Kristi återkomst. Petrus påminner om evigheten och vilka perspektiv den ger på livet här och nu. 2 Pet 3:9.

Det är kanske ännu svårare teman som Petrus berör i det andra brevet än i det första. Eller i alla fall sådant som vi kan uppleva som mer magstarkt. Men jag tror att många gånger är det sådant som frustrerar oss och som drar tag i oss där vi efter ett tag kan finna de största välsignelserna och växa mest. Jag tänker på patriarken Jakob i Första Mosebok, när han brottades med Gud. ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig!”

I både Första och Andra Petrusbrevet möter vi urkyrkans tillitsfulla och frimodiga tro att utmanas av och ta spjärn emot. Jag hoppas att Petrusbreven kommer att upptäckas av fler och att denna bibelguide kan bli till hjälp i att fortsätta lära känna Gud och Hans avsikter med oss.

Om ni tycker att det här verkar intressant så hittar ni mycket mer i boken!

Den finns att beställa bl a hos Bibeln idag samt hos många nätbokhandlare.

Predikan: Älskar du mig?

Jesus herden webPDF: Älskar du mig? Andra söndagen i påsktiden 2013

En predikan utifrån Joh 21:15-19 som handlar både om kärleken till Gud och kärleken till människor.

”Jesus och Petrus berör den kanske största och viktigaste frågan i livet… Vi ställer den inte alltid öppet men vi undrar, vi hoppas, vi längtar… Älskar du mig? Är det inte så för de flesta av oss?”

”Att leva som kristen är en sorts lovestory. Det är kärlek det djupast sett handlar om. Gud som skapade oss älskar oss med den djupaste, självutgivande kärleken som finns. Och med Guds hjälp kan vi under vårt liv fyllas med Hans kärlek och älska tillbaka. Både honom och andra människor, med Hans självutgivande kärlek. Det är vårt livsmål. Men det är inte där vi börjar. Det var inte heller där som Petrus började. Den kärlek som Petrus hade där vid stranden av Galileiska sjön tog Jesus emot. Och den räckte för att Jesus ska låta honom bli en ledare i kyrkan.”

Predikan: Den osynliga kampen – kvinnan med blödningarna

Ljusbärare webPDF:3 sönd i fastan Den osynliga kampen kvinnan med blödningarna (2 årg)

Predikan bygger på texten i Mark 5:24.34.

”Hur tänker ni er kampen mot ondskan? Jag associerar spontant till bönens kamp och hur vi får klä oss i den andliga rustningen som Paulus berättar om i episteltexten, med Guds Ords svärd i högsta hugg mot demoner och djävul… eller i försök att göra upp med ondskan i oss själva. Det vi föreställer oss hade kanske lätt kunnat platsa i en actionfilm? I evangelietexten möter oss en annan scen… inte alls lika flashig men med en kamp som är jämförbar… en svår kamp som pågick i det tysta. Är det inte ofta så med det vi kämpar med i våra liv… att det kan vara en tyst och kanske ganska hemlig kamp?

Så var det för kvinnan vi möter i texten. Hon var sjuk, men inte på ett sätt så att hon fick massor av besök på sängkanten, blommor och choklad av sina anhöriga. För hennes sjukdom innebar ett stort socialt utanförskap. Hon betraktades som oren. Vi skulle kunna jämföra hennes situation med hur någon som drabbats av HIV kunde ha det, särskilt för några år sedan när situationen var ännu värre än den är idag.

För kvinnan i evangelietexten innebar hennes sjukdom att hennes föräldrar, syskon eller vänner inte fick krama om henne, inte hålla hennes hand eller torka hennes tårar, inte ens sitta där hon hade suttit. Då skulle också de räknas som orena en tid. Hon fick inte vistas i offentliga miljöer där hon skulle kunna råka stöta emot någon och hon fick inte smeka sina små syskonbarn över kinden. Är det inte sådana små enkla saker som betyder så mycket i livet?”

Uppståndelsehopp

GrorI söndags på Fastlagssöndagen hörde vi Jesu ord: ”om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd”. (Joh 12:24)

Nu händer det! Vetekornen som vi planterade i Fastlagssöndagens predikan gror och spirar! Jag gläder mig och har gått omkring på pastorsexpeditionen och visat det lilla livet. Härligt med dessa små vetekorn som vaknar till nytt liv sedan de lagts i den mörka jorden. Må de styrka vårt hopp om uppståndelse!

Predikan: Fastlagssöndagen – Vetekornet

Krukan veteplanteringPDF: Fastlagssöndagen Vetekornet, 2 årg (2013)

Predikan bygger på Joh 12:24-25, två verser ur dagens evangelietext.

Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv.

”När Jesus talar om vetekornet talar han inte bara om sig själv. Han talar också om oss. Vi kan också se på oss själva som vetekorn. Det blev vi när vi döptes. Utanpå ser vi kanske inte så mycket ut för världen, men i våra hjärtan bär vi en grodd av gudslängtan och gudslikhet. Jag vet inte hur det är för dig: kanske märker vi inte mycket av den grodden? Kanske i andra tider känner vi liksom hur något rör sig i oss, drar i oss, längtar efter att få växa och spräcka skalet.

Men det här med att vara ett vetekorn är inte enkelt. Det är en stark bild, det där när kornet läggs ner i mörkret, ner i jorden, ensamt och isolerat. En känsla av att nu dör jag! Som att ditt liv tas ifrån dig. Har du upplevt det i ditt liv ngn gång…?”