Nu finns den att få tag på: En guide till Första och Andra Petrusbrevet, som jag har arbetat med mer eller mindre intensivt i två års tid.
Längs vägen är det en skatt jag börjat finna och gräva fram, en skatt av urkyrkans frimodiga och trygga tro inför livet här och nu, inför lidande och död och inför det eviga livet. Jag tror att det kan vara fler än jag som kan ha mycket att vinna på att brottas med Petrusbrevens oblyga rakhet, att de behandlar många teman som är centrala även för oss som lever i Sverige idag.
Jag börjar inledningen till guiden om Första Petrusbrevet med en berättelse från tsartidens Ryssland. En präst vandrande i egna tankar när han plötsligt stoppades av en vakt vid en militärpostering: ”Vem är du? Varför är du här, och vart är du på väg?” Prästen stirrade på soldaten och frågade sedan: ”Hur mycket får du i lön för att göra det här?” Soldaten svarade förvånat: ”Hurså? Tre kopek i månaden.” Prästen sade: ”Jag ska ge dig trettio kopek i månaden om du stoppar mig varje vecka och ställer de här frågorna.”
Under arbetet med Första Petrusbrevet blev jag varse att det är dessa frågor som Petrus behandlar i brevet, i tur och ordning. Han berör det som verkligen tillhör det grundläggande i livet och som kristen: Vem är jag? Varför är jag här? Vart är jag på väg? Det var i högsta grad relevanta frågor för dem som först fick ta emot Första Petrusbrevet, och jag tror att dessa frågor är högst relevanta också för oss. Första Petrusbrevets första mottagare var mer eller mindre nykristna, judar eller ickejudar. De levde bland människor i Mindre Asien (dagens Turkiet) som inte förstod dem eller delade deras tro och kom så att få lida för sin tros skull.
Vem är du? Första delen (1:3-2:10) handlar mycket om vår identitet, den identitet som Gud ger oss som hans utvalda och älskade. Ofta med referens till GT, uttåget ur Egypten där Israel blev Guds folk. Nu tillämpar Petrus det på oss kristna, 2:9.
Varför är du här? Andra delen (2:11-4:11) handlar om hur vi kan leva här och nu, i vår vardag, när livet som kristen många gånger bjuder på tuffa utmaningar: i våra relationer, på våra arbetsplatser, i släkten och i samhället. Här ger Petrus konkret vägledning. Han lyfter på olika sätt fram att vi som efterföljare till Jesus Kristus har fått en särskild uppgift i världen: att som Guds heliga folk med ord och liv vittna om Gud och hans härliga gärningar, 2:5.
Vart är du på väg? I den tredje delen (4:12-5:11) uppmanar Petrus oss att se på livet här och nu med ett större perspektiv, Guds perspektiv, inriktade mot det arv och det liv som väntar oss med Gud i evighet, 1:4.
Många av dessa saker tror jag att vi kanske också kan få kämpa med eller brottas med. När vi läser detta brev, och särskilt när vi gör det tillsammans med andra kan vi hjälpa varandra att finna trygghet i Gud, träna upp vår kristna ryggad och styrka varandra i att hitta goda vägar för våra liv och våga kanske lite mer.
Andra Petrusbrevet har varit mer utmanande än det första att arbeta med. Dels på grund av det bitvis ganska krångliga språket, mer krångligt än det i Första Petrusbrevet. Dels på grund av att brevets tillkomst är lite mera osäker och dels för att det är andra typer av ämnen som behandlas.
I Andra Petrusbrevet skriver Petrus att han snart kommer att lämna sitt jordiska tält, att han snart kommer att dö. På många sätt liknar brevet hans andliga testamente. Han var en av den äldsta kyrkans största ledare och auktoriteter och påminner nu om att ha våra hjärtan inriktade på att lära känna Gud och att ha gemenskap med honom genom Kristus.
Andra Petrusbrevet är skrivit in i en annan situation än första, men kanske till kristna i samma områden än tidigare och troligen lite senare i tid. Brevets första mottagare lockades att följa falska lärare istället för att lita till vad apostlarna förkunnade. Vi kan jämföra det med vår vardag som många gånger rymmer praktiska saker som utmanar kursen vi tagit ut för vårt kristenliv. Därför ägnar Petrus stor del av brevet åt att hjälpa mottagarna avgöra vad som är sann och falsk kristen tro.
I kap 1 påminner Petrus om att inte glömma det stora vi fått ”Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss”, 2 Pet 1:3. Genom att fortsätta lära känna Gud minskar risken att vi rycks med och tappar kursen.
I kap 2 ger Petrus avskräckande exempel på sådana som tappat kursen och hur illa det kan gå. ”De förleder svaga själar och är väl övade i själviskhet, dessa förbannade”, 2 Pet 2:14
I kap 3 finns ett uthållighetsperspektiv. Länge, länge har mänskligheten väntat utan att se Kristi återkomst. Petrus påminner om evigheten och vilka perspektiv den ger på livet här och nu. 2 Pet 3:9.
Det är kanske ännu svårare teman som Petrus berör i det andra brevet än i det första. Eller i alla fall sådant som vi kan uppleva som mer magstarkt. Men jag tror att många gånger är det sådant som frustrerar oss och som drar tag i oss där vi efter ett tag kan finna de största välsignelserna och växa mest. Jag tänker på patriarken Jakob i Första Mosebok, när han brottades med Gud. ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig!”
I både Första och Andra Petrusbrevet möter vi urkyrkans tillitsfulla och frimodiga tro att utmanas av och ta spjärn emot. Jag hoppas att Petrusbreven kommer att upptäckas av fler och att denna bibelguide kan bli till hjälp i att fortsätta lära känna Gud och Hans avsikter med oss.
Om ni tycker att det här verkar intressant så hittar ni mycket mer i boken!
Den finns att beställa bl a hos Bibeln idag samt hos många nätbokhandlare.
PDF: Pingstdagen Hjärta mot hjärta och Ande mot ande med Gud själv 2 årg (2013)
