Nu i veckan har jag läst en mycket intressant bok. En förmögen kristen kvinna alternativt nunna (Egeria) reste på 380-talet runt i Mellanöstern och besökte bibliska platser. Under sina resor skrev hon brev hem till några andra kristna kvinnor där hon berättar lite grand om vilka platser hon besöker och vad hon ser och upplever. Hon reser ridande på en åsna, ibland i följe med munkar och präster kanske har hon ett följe av tjänstefolk. Under sina resor besöker hon Sinai (klättrar upp på toppen), möter fromma och gästfria munkar och eremiter i Egyptens öken. Så får hon berättat för sig om många platser av relevans i Bibelns historieskrivning, varav man idag kan  arkeologiskt kan styrka att hennes uppgifter i allmänhet stämmer väl. Detta är kanske den äldsta skrift skriven av en kvinna som finns bevarad, dessutom en mycket viktig kommentar till gudstjänstlivet i Jerusalem vid slutet av 300-talet. Egeria måste ha bott i Jerusalem längre tider för att ha upplevt alla årets kristna högtider på plats och hon beskriver dem mycket noggrannt. För mig var det svindlande att ta del av Egerias beskrivning av Anastasis (uppståndelse, på grekiska=platsen för Kristi grav), Golgata och den heliga gravens kyrka. Dessa platser besökte jag själv i maj 2009 och delar av det Egeria beskriver finns kvar in i vår tid. Ändå är det mer än1600 år sedan hon var där. Och hon är närmare kung David i tid än vad hon är nära oss… Fascinerande!

Egeria bör dessutom ha befunnit sig i Jerusalem under den tid som biskop Kyrillus verkade i staden. Denna biskop lade grunden för det liturgiska kyrkoår som senare kommit att bli vanlig i kristenheten. Kyrillus drog nytta av att ha många av de heliga platserna inom gångavstånd så att församlingen i Jerusalem tillsammans med tillresta pilgrimer, munkar, nunnor och präster ofta vandrade i procession mellan platserna: exempelvis Olivberget, den heliga gravens kyrka och Golgata (de två sista idag båda inrymda under i samma kyrka). På så vis fick församlingen leva sig in i vad som hände Jesus under olika delar av hans liv och man läste anknytande bibeltexter. Det förefaller ha varit ett mycket intensivt gudstjänstliv med många och långa gudstjänster och hårda fastor.

Egeria skriver om söndagens morgongudstjänst: ”Så många som vill av alla präster som sitter där skall enligt seden predika, och efter dem alla ska biskopen predika. Dessa predikningar äger alltid rum på söndagarna, så att folket ständigt blir undervisat i Skriften och i kärleken till Gud. På grund av dessa predikningar blir avslutningen i kyrkan mycket fördröjd, och den sker därför inte förrän den fjärde timmen eller kanske den femte.” s. 68, Artos förlags utgåva från 2007

Egerias resebrev gavs ut på Artos förlag 2006 (2:a upplaga 2007), övers. Christina Sandquist Öberg, och har en mycket bra inledning och avslutande kommentardel av Per Beskow. Denna del ger god hjälp att förstå det sammanhang i vilket Egeria skrev, vad man idag vet om de platser Egeria besökte, förklaring av vad för typ av gudstjänster Egeria var med och firade, hur resebreven kan betraktas källkritiskt m.m. Boken är mycket läsvärd för den som har intresse av liturgihistoria/kyrkohistoria. Rekommenderas varmt!

http://www.ccel.org/m/mcclure/etheria/etheria.htm (Egerias brev på engelska, publicerade 1919)